Bevarandeverksamheten
Bevarandeverksamheten är främst inriktad på  nordiska lokalsorter. Då den genetiska spridningen på dessa ofta är stor, kommer de aldrig att komma in på EU:s lista över godkända jordbruksväxter. Detta ger som resultat att fröfirmorna är måttligt intresserade av lantsorter. 
De gamla lokalsorterna har fördelen att kunna anpassa sig till klimatet och jordmånen där de odlas.

Även gamla välkända sorter trängs ut av de nya F1- hybriderna. Frö från F1:or blir aldrig sortäkta och därför är de värdelösa ur fröodlingssynvinkel. Vi kallar dem därför, helt vanvördigt, för engångsväxter.

Eftersom medlemmarna i Föreningen Sesam finns över 
hela landet är bevarandeorganisationen decentraliserad. 
Då fröodling är ett hantverk har vi lånat beteckningarna 
från det gamla skråväsendet. 
De olika växtslagen har var sitt skrå.

Gesällen som fröodlar, uppförökar, den sort gesällen fått. Ofta är gesällen den första att odla sorten i Sverige. Gesällen skickar frö tillbaka till åldermannen som dels behåller frö i sin skråkista, dels skickar frö till fröförvaltarna.